Turbulens

Tårar rullar ner som på beställning, det hade inte varit samma sak om du förstog.
Stackars tjejen med problemen?
Jag har inga problem, jag har inte någon som helst problematik i mitt liv. Jag är den som har drunknat i askan av mina sönderbrända drömmar. Glasen vi i hemlighet drack ur ligger sönderslagna mot parketten.
Jag vill inte ha det såhär, det måste finnas något att leta efter?
Jag har hittat kärleken. Men den har inte hittat mig, du har inte sett mig än. Jag kommer att gå förbi flera gånger till och hoppas på att dina tonade rutor hissas ner.
Det finns inget annat jag söker då jag går runt på gatorna och väntar på en överraskning.
Jag har alltid velat, och vill fortfarande, att du ska hitta mig i dessa jämngrå höstdagar.
Kanske att solen tittar fram, eller att månen faktiskt syns genom dessa konstanta molnöverdrag.

Det känns inte som jag längre. Antagligen hoppades jag för mycket, eller så fördes jag bort till ett omedvetet stadie som jag sedan länge la bakom mig. Jag lovade mig för länge sen att låta bli att känna något så ansträngande för någon. För det är det jag gör.
Jag väntar på att beställningen på salta tårar ska upphävas medan jag gömmer min livskopp med kaffe under sängen. Den ska inte få komma fram, möjligtvis om du plockar fram den och kanske putsar den. För den har nog blivit ack så dammig i väntan på friheten.

För det är det jag gör, väntar på dig - som tar mig till friheten.

Ihoptraskat

"Från misslyckande till misslyckande, vi vänjer oss vid att aldrig komma förbi iscensättningen av de grova skisserna. Livet är bara ändlösa repetitioner av en föreställning som aldrig kommer äga rum."

Jag skulle inte vilja se den föreställningen, den skulle nog inte heller bli utsåld. "Här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord!" ser jag reklamen rulla i TV-rutan. Men en sak är säkert, biljetterna kommer att säljas mycket billigare på eBay.


Men om jag låter det här gå, kommer stjärnorna fortsätta att skina?
Om du försvinner ur mina tankar, kommer ärren fortfarande att synas?