Timglas

Det finns inget att förstå.
Jag har inte förstått något hittills. Är det en till som ska lämna min sida?
En till som ska lämna mig åt ödet för att finna min väg själv.
Jag har velat bygga den med er. Men en dog, en annan ljög och en försvann..
Hur tänker du lämna mig?
Vill du göra något som ingen annan har gjort - gör det smärtfritt.
Jag såg att ingen vill någon vart.
Men vart ska då jag? Ska jag bygga upp mitt liv på okända saker?
Jag vill så gärna känna att jag har något att luta mig tillbaka på. Jag känner mig så enormt labil.
Jag vill kunna luta mig mot någon/något som vill att jag gör det.
Natten tränger sig på och jag vågar inte sova. Jag skakar av meningslöshet, de psykiska musklerna faller isär.
Jag kan inget göra mer än att beundra sättet jag sakta bryter ihop på.
Jag vet inte hur jag ska berätta för dig hur jag mår.
Skulle du kunna se mina ögon, känna min närhet och visa att du tänker stanna.

Då, då skulle jag kunna visa dig allt jag nångång trott' på och det jag alltid levt för.

Conthypnosis

När man sitter hemma i väntan på friheten så börjar man undra över den förgångna tiden, hur föbrilt man försökte älska någon som inte kunde hantera överlämnad kärlek och lite om hur det skulle ha gått om livet varit lite djupare och lite vackrare än denna genomruttna kuliss.
Kanske var vi inte menade för varann, men vi var båda menade till livet, så vi hade ju något underbart gemensamt ändå. Fast du sa: att vi var bara vi och vi älskade varandra.
Vi kommer aldrig att hata varandra, det var så du menade.