Jag vill göra det nu. Innan eftertänksamheten har raserat alltihop.
Jag orkar inte stanna kvar i de här känslorna.
Kanske ljög jag för att vinet skulle verka lite dyrare och smaka lite mer. Nu har jag druckit av det dyraste som finns och det går inte att svälja ner. Det går bara inte.
Det börjar visst bli höst nu, det känns som om hela stan vet om det - utom jag.
Jag är fylld med Rock n' Roll men vissa dagar är jag ett med alla människorna i parken.
Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu.
Man får man aldrig göra fel eller nånsin göra om, så man får jävlar ligga i och skämmas tills man dör.
Det börjar visst bli höst nu, den är lika spottad på som begagnade bröst.
Men jag tänker ändå kasta smulorna av livet till duvorna i parken.
Vart ska du gå?
vad ska du göra med tiden, med alla tusentals nätter och dar?
Om man schemalägger hela livet så rullar nog inlandsisen in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar